Startsida

Att stå på scen.
2009-05-31 21:56:59

Ja, jag minns knappt hur det var att stå på scen.

Jag minns att jag var så nervös att jag hade magont flera timmar innan jag skulle upp på scen. Nervositeten gjorde det svårt att andas, att röra på sig, att vara social.. Men när det bara var några minuter kvar övergick det till en enorm energi som strömmade ut ur mig, glädje liksom.

Då var det helt plötsligt vår tur, The Porridge skulle spela. Oj. Här står jag med en tung bas, jag plinkade på en bas för första gången för 3 månader sen. Då var det en låt som skulle spelas till UKM. Men då skulle Amme iväg, åh vad skönt! tänkte jag, nu slipper jag, haha.

De senaste 3 repen jag jag introducerats för ca 4 låtar. Jag fattar inte att jag lärt mig allt, jag fattar inte att jag aldrig spelat så lite fel, när vi kört igenom ett helt set.

Vi gick upp på scen, Lars stämde min bas, jag var helt borta. Ljuset gick på, basen var ikopplad och jag stod framför en publik. Linus drog igång förvånansvärt fort och för varje låt gick jag närmare och närmare scenkanten. Det kanske var en bra sak att jag var tvungen att titta på basen hela tiden för att inte spela fel, för då såg jag inte publiken. så fort jag tänkte att "fan, jag står på scen!" så började händerna och hela kroppen skaka, jag kände adrenalin.

När vi gick av kände jag lyckoruset. Det var över. Det gick bra, det gick liksom!



Nu är jag officiellt en musiker.

Kommentarer
karin
2009-05-31 21:56:59

låter som en sekt att vara musiker

niiiiice


Hej. Kul att ni tittade in :)
(..och nej, jag vill INTE vara med och tävla i er blogg).

BTW: Ni som frekvent tjatar om tävlingar i era bloggar
- era ip-nummer spärras.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (visas ej)


URL/Blogg:


Kommentar:


Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0