Det gör mig jävligt rädd
2011-10-26 ♥ 15:49:49
Fick just min värsta panikångesattack hittills. Helt oprovocerat dök den upp.
Illamående, magvärk som övergick i att huden domnade bort. Hjärtklappning.
Jag kunde inte få luft och panik och ångest sköljde över mig som ett vattenfall.
Kroppen började skaka och verkligheten försvann.
Det var tamejfan det absolut obehagligaste jag någonsin varit med om i alla kategorier.
Då blir jag fan hellre påkörd av en bil igen.
Jag önskar kunde beskriva det hemska i ett sådant här anfall, men det finns inte ord till det.
Men det kanske är lika bra, jag önskar att ingen skulle behöva uppleva detta.
Jag är övertygad om att det är medicinen.
Jag har dussintalet biverkningar och medicinen hjälper heller inte längre.
Den gör snarare allt värre, jag måste få hjälp och det är NU!
jag kommer ihåg i början av min medicinering med sertralin att jag började få panik i mina drömmar, och jag vaknade genomsvettig och rädd. Sov väldigt dåligt. Pratade med en läkare om det som hävdade att det var en del av tillfrisknandet. Jag vet inte hur det är, men det har gått över nu.
Håll ut, och ta inte alla panikattacker som ett tecken på att medicinen inte hjälper (snackar av egen erfarenhet här). Kämpa på, Jeanetto!
Det där lät inte bra.. Ett litet tips, till både dig och Lars kanske. Jag brukar ju få hjärtklappningar när jag är stressad/varm och böjer mig hastigt och så. Och det bästa sättet att bli av med det är att lägga sig ner på rygg med fötterna uppåt, tex mot en vägg. Det funkar direkt på mig iaf.
om du åker in till psykakuten får du hjälp på en gång. du kan få prata med en psykolog där med samt få mediciner.
Hej Jeanette. Det måste ha varit en rejäl pärs för dig. Ofta är det ju så att saker och ting kan bli värre av medicinen en liten stund innan det stabiliserar sig och blir bättre. Hoppas att du har fått kontakt med någon som kan din medicin och kan förklara hur just den verkar. Det blir i alla fall lite tryggare om man vet något om vilka faror som eventuellt kan dyka upp under vägen.Då kan du till viss del förbereda dig och ta dig igenom anfallen och vara mer kapten på skutan. Det hjälper.
KRAM monika
Som Monika säger så brukar det vara så i början att det blir värre innan kroppen vant sig. Tom har ju haft samma medecin och det var så med den.. Han hade också stora problem med biverkningar i början..
Men prata med psyk, kan ju vara så att du behöver prova nåt annat.
